jag vaknade alltså 7 januari, en extremt vacker dag, och skuttade ner för att äta morgonmål med fantastisk utsikt. mamma x2 har ändrat i vårt kök en tid sedan, köksbordet står nu bredvid ett av köksfönstren. en underbar idé, åtminstone vackra dagar som den lördagen var!
min utsikt från morgonmålsbordet
så jag och mammorna begav oss mot Kokkola. spänningen steg medan jag lyfte pengar till mitt nya instrument. efter att jag stigit in i affären tog det dock inte många sekunder innan en kille stack en bas i min hand och plockade fram en förstärkare åt mig att testa den med. jag visste också vid första tonerna att jag inte skulle pröva flera basar. enkelt fixat. jag satt ändå i ca en kvart och spelade för att försäkra mig om att det här var The One, och köpte sedan min nya ögonsten. jag har inte döpt honom ännu, men jag vet i alla fall att det är en HAN. (för alla som inte vet, jag har en intressant tendens att döpa värdefulla saker som jag äger. t.ex. min akustiska gitarr Leah, min dator Bowie och mina externa hårddiskar Ernie och Marty. ja... någon desto mera förklaring finns inte att fås, tyvärr.)
till och med mitt peacemärke kom med på bild!
squier jazz bass
SÅ. över till aktualiteter. skolan började, första veckan gick fint (och basen blev minsann inspelad med ca 4 timmars övningar med bandet varje dag... huhhu.) och jag hade tänkt stanna i Lappfjärd över helgen men ändrade mig spontant när S föreslog att jag följde med ner till Pargas. jag bestämde mig för att lyda honom, eftersom jag, bland alla mina andra speciella tendenser, brukar börja sakna honom massor. lättare att bara... inte behöva göra det, right? väl här (jag skulle iväg till Lappfjärd med buss på tisdag när S började sin praktik) så bestämde vi igen att inte skiljas åt, så jag blev hit hela veckan. kändes onödigt, framför allt ekonomiskt, att åka upp till Lappfjärd för en dag i skolan när jag ändå ska ner till Pargas i helgen igen för att öva. so here I am!
S började sin praktik idag (medan jag promenerade, duschade och såg oändligt många avsnitt av Desperate Housewives) och det lär ha varit en succé, enligt glimten i hans ögon när han nyss berättade om sin dag. hans arbetsdag varade från kl 15-23 och han trivs redan finfint. SÅ roligt att höra honom berätta med sån iver, när jag vet hur mycket han kämpat för att få praktikplatsen, och hur han sett fram emot att få börja. hm. sötis. :)
men NU till förändringen i mitt liv! bloggar inte desto mer om det nu, förklarar bara lite vad jag yrar om. grejen är den med mig att jag aldrig riktigt varit nöjd med hur jag ser ut. ytligt kanske, men ärligt, vem är det? att jag dessutom gått upp en hiskelig mängd kilon sen i somras gör inte självsäkerheten direkt bättre. SÅ nu har jag bestämt mig för att fixa saken. röra mig varje dag, och inte äta mer än jag behöver. regelbundna måltider framförallt. för mig själv, som älskar mat och har svårt att hitta motivationen till att röra på mig kommer denna livsstil att kännas ganska extrem i början. men jag vet att jag klarar det. jag har fått nog av att inte vara nöjd med mitt utseende, så pass nog att jag äntligen kommer att lyckas fixa det. jag tror på mig själv, hurra! jag har även en underbar pojkvän som stöder mig, så mina chanser till att lyckas verkar ganska gemytliga för tillfället.
jag började idag. fixade min egen mat och tog en promenad i snöyra och mörker. jag hoppas på att lyckas uppdatera vad jag åstadkommit så ofta som möjligt. när jag når mitt resultat kommer jag säkert att förklara mera, om exempelvis startvikt och sådant. vill ta det senare, känns lite känsligt att göra det just nu. men jag har en bra känsla gällande det här. wish me luck!
och nej mamma, skicka inte ett oroligt mejl nu. jag slutar inte äta. om du visste hur mycket och vad jag åt tidigare skulle du ge diplom åt mig för min nya livsstil. ettäs näin. ;)
så, jag fortsätter kämpa, och vi hörs senare!
ha det gött!
PZ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar