i skrivande stund dricker jag grönt te från landet fullt av minnen och funderar över massvis med saker. jag har lovat mig själv att denna blogg ska få vara en sida där jag vid behov får skriva av mig, och nu känner jag av det behovet mycket starkt. innan jag kör igång kan jag nämna att min vän R får sin examen nästa helg, och blir artesan. så jag vill här flika in att jag är mycket stolt över dig och ditt extremt hårda arbete för att få allting gjort. du är super!
vidare till nästa ämne då. jag har nyss spenderat en av de bästa veckorna i mitt liv i alanya, turkiet tillsammans med det bästa som någonsin hänt mig: shakki. <3 jag har tyvärr inte tid och ork att berätta ALLT, och heller inte ord som kunde beskriva den jämngående fantastiskheten i veckan vi spenderade i turkiet. jag vet bara att vi har fyllt på förrådet med inside-grejer så vi nästan drunknar i dem, vi har supit, solat och simmar så mycket vi orkat, och de flesta av oss har fått slappa och verkligen njuta av en väl behövd semester utan stress och press som gnager i bakhuvudet. trots lite sömn och mycket festande känner jag mig personligen väldigt utvilad. trött efter ett och ett halvt dygns vakande i och med resan förstås, men utvilad. och lycklig. så jävla lycklig.
jag är ytterst tacksam för alla er som orkade fota. själv hade jag kameran med mig men orkade inte ta fram den alls, så en stor applåd åt er som vågade bära på era kameror och dokumentera vår galenskap!
på bussen på väg hem konstaterade min vän A att "hä va hä tå. nu e vi studenttä, int nameir skola!". det har alltid känts extremt skönt att veta att skolan snart lider mot sitt slut, och att jag inte längre behöver stressa i och med skolarbeten. men då, när jag satt i bussen med shakki som jag älskar så djupt som jag gör, blev jag (erkänner) tvungen att kämpa emot ett par tårar. då först slog det mig att det här inte bara är en början för oss alla i och med våra "nya liv" som de flesta startar på hösten, det här är också ett slut. att shakki hålls ihop och kan ses varje dag om vi så vill är inte längre ett garanti. för mig betyder shakki av många orsaker mycket mer än jag tror att de förstår, och därför vet jag att det mesta av tacksamhetskänslorna och minnena kommer att välla upp under dimissionen. förbered er på ett tårfyllt farväl från min sida.
"farväl" är dock ett magstarkt ord, och jag har trots mitt ordval kvar min tro om att shakki alltid kommer att hitta tillbaka till varandra. på somrar och andra lov, till exempel. en sådan här gemenskap kan inte brytas, och jag tror att vi kommer att hålla ihop och minnas varandra även efter våra (i vissa fall) 14 år tillsammans.
enough of the vemod nu tills vidare. min poäng är i varje fall att ni, Kronoby ABI 2010, har gjort mig till den jag är, och jag älskar er för det. världens bästa SHAKKI. <3
trots att det mesta är över i och med att skolan inte längre ger mig arbete stänger stressen nu som då in mig i sin trånga håla. jag har förut inte tänkt på att en studentfest kräver så mycket förberedelse som det gör, bland annat kommer jag att storstäda i två veckor framåt. utöver detta har jag mitt sista inträdesprov (som MÅSTE gå hem) på onsdagen, vilket gör mig mycket nervös. det gäller musiken, därför har provet så stor betydelse för mig. efter provet, då städning och förberedelser fortfarande pågår, måste jag minnas att jag sticker till amerika på min friggin turné 13 juni. jag har en skitlång setlist, och det är svårt att förstå hur mycket övning egna låtar kräver innan de sitter. jag är fullständigt värdelös på gitarr just nu, så jag måste sätta mig själv i hårdträning för att det ska börja funka. så omarrangering, teknisk träning och övning tillsammans med min medresenär, deltidsproducent och gitarrist harju kommer att ta upp mycket tid. utöver detta måste jag seriöst plugga engelska inför resan. jag måste verkligen kämpa för att skrapa bort rosten från mina kunskaper i det språket.
hur som helst, trots allt detta tror jag att allt i slutändan kommer att funka riktigt bra. det mesta ordnar sig alltid till slut. tårarna förstör säkert sminket då jag står tillsammans med de bästa människorna i världen och skiner i min studentmössa. men det är okej. efter det gäller det att vara stark och ta nästa steg i mitt liv. jag kan inte stanna där jag är nu, jag måste vidare. det måste vi alla. och trots att det är svårt så går det nog. HE SKA GAA!
ABIABIABI
HEJHEJHEJ
ABIABIABI
HEJHEJHEJ
ABI
HEJ
ABI
HEJ
ABIABIABI
HEJHEJHEJ!
peace and love, vänner. peace and love.
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar