alltså nää, all miin blogginlägga e bara så happyhappyjoyjoy... men fan, har man en bra orsak så LET IT OOOOOOOUT... heh.
så fantastisc news ti the non-existing people som trolitvis alder läser hitt: nu kan jag å set äntligen va ilaag på riktit. ja ska spare you the details, pointen er att ja alder har viri så lyckli som ja e nu. kärlek åt folket.
JÅÅ JÅÅ JÅÅ JÅÅ JÅÅ!
mitt svar e italienland!
rätt.
<3
torsdag 23 december 2010
söndag 28 november 2010
lycka
hjälp vilka enformiga blogginlägg jag skriver... allt är bara fantastiskt! så tråkigt. hehe, nä. it's awesome.
nästa vecka på onsdag (1.12) har vi andra LAFO-keikkan, och det kommer att bli awesome! jag känner mig übermusikalisk, ska förutom att sjunga också spela gitarr, piano och bas på keikkan. fan va ja e cool.
nämnas kan ju också att jag är världens lyckligaste tjej för tillfället. skönt att igen ha någon att vara gullig med. han kommer dessutom med till mitt för en långhelg nästa veckoslut. underbart!
nu ska jag snart äta, kolla lite kuorosota (emma salokoski rocks!) och sedan sticka tillbaka mot LAFO med linda. jee!
heipparallaa, pusu.
nästa vecka på onsdag (1.12) har vi andra LAFO-keikkan, och det kommer att bli awesome! jag känner mig übermusikalisk, ska förutom att sjunga också spela gitarr, piano och bas på keikkan. fan va ja e cool.
nämnas kan ju också att jag är världens lyckligaste tjej för tillfället. skönt att igen ha någon att vara gullig med. han kommer dessutom med till mitt för en långhelg nästa veckoslut. underbart!
nu ska jag snart äta, kolla lite kuorosota (emma salokoski rocks!) och sedan sticka tillbaka mot LAFO med linda. jee!
heipparallaa, pusu.
lördag 16 oktober 2010
still rockin'
befinner mig för tillfället hemma i nedervetil. undantagsvis känns det underbart. jag känner mig dessutom febrig (jaha, vems fel är det? ;)), vilket för tillfället är riktigt skönt. jag har en fantastisk orsak att bara ta det lugnt. det jobbiga är dock att min nacke och axlar typ aldrig förr har varit såhär sjuka... AJAJAJ... behöver en seriös massage. men det har jag ju blivit lovad också, så. JEE.
lafo is better than ever. jag är så jävla lycklig där. som jag och my konstaterade, ALLT är serverat på silverfat. hela dagarna får man göra det man mest vill göra: satsa på musiken, man har roligt och kan skratta sig fördärvad varje dag med ett underbart gäng, vardagen är fylld av små guldglimtar i form av insideskämt osv, behöver man prata med någon finns alltid massor med människor där för en, maten är fantastiskt god, festerna rockar fett, solidariteten är på topp, och DESSUTOM... ja. behöver man nåt så får man det. ;) stället är underbart och människorna är underbara. KÄRLEK!
jag har börjat spela bas, fan vad det är kul. jag ska köpa en strax jag får enough pengar. det känns som något jag verkligen vill satsa på.
fick träffa daniela och ronnie igår igen, underbart. porcelain moon har keikka i jeppis idag, vill SÅ dit. vet dock inte om mitt tillstånd tillåter mig. damn. nåh, vi ska se hur jag mår mot kvällen sedan. tills det är det family guy som gäller, hurra!
meningslöst blogginlägg det här, men det gör inget. liten uppdatering bara. hoppas alla har det bra. saknar lafo redan! puss!
lafo is better than ever. jag är så jävla lycklig där. som jag och my konstaterade, ALLT är serverat på silverfat. hela dagarna får man göra det man mest vill göra: satsa på musiken, man har roligt och kan skratta sig fördärvad varje dag med ett underbart gäng, vardagen är fylld av små guldglimtar i form av insideskämt osv, behöver man prata med någon finns alltid massor med människor där för en, maten är fantastiskt god, festerna rockar fett, solidariteten är på topp, och DESSUTOM... ja. behöver man nåt så får man det. ;) stället är underbart och människorna är underbara. KÄRLEK!
jag har börjat spela bas, fan vad det är kul. jag ska köpa en strax jag får enough pengar. det känns som något jag verkligen vill satsa på.
fick träffa daniela och ronnie igår igen, underbart. porcelain moon har keikka i jeppis idag, vill SÅ dit. vet dock inte om mitt tillstånd tillåter mig. damn. nåh, vi ska se hur jag mår mot kvällen sedan. tills det är det family guy som gäller, hurra!
meningslöst blogginlägg det här, men det gör inget. liten uppdatering bara. hoppas alla har det bra. saknar lafo redan! puss!
måndag 13 september 2010
jag älskar det här
LAFO har hittills bestått mestadels av:
bandövningar, random jamming, musikteori, skratt i samband med gemensam matlagning, branschkunskap, deep shit talk och jam ända till klockan 3 på natten med LAFO-bästis, inspelning i studion, ljudteknik, krapulafilmer, musikanalys, ali baba, musikhistoria, sittande på pakethållare (AJ), random spurguness in lappfjärd, FEST, utskällningar, solidaritet (<3), "tequila, tequila, arrribaaaaa", rövskakning, ölspel, ölpingis, biljard, kungarna av tylösand, mys, hångel, pussar, nortti, pantning, skratt, skratt, skratt, lite tårar, och en hel jävla massa KÄRLEK. kärlek åt folket, varje dag.
sounds like my kind of school, doesn't it?
speciellt tack till nico, my, samu, acke, valli, jenni, set, kimme, ronny, fredrik, kim, mika och viktor för att ni får mig att älska det här. och tack alla ni andra också för att ni gör min vardag till precis sådan som den är.
what can I say? jag har hittat hem.
bandövningar, random jamming, musikteori, skratt i samband med gemensam matlagning, branschkunskap, deep shit talk och jam ända till klockan 3 på natten med LAFO-bästis, inspelning i studion, ljudteknik, krapulafilmer, musikanalys, ali baba, musikhistoria, sittande på pakethållare (AJ), random spurguness in lappfjärd, FEST, utskällningar, solidaritet (<3), "tequila, tequila, arrribaaaaa", rövskakning, ölspel, ölpingis, biljard, kungarna av tylösand, mys, hångel, pussar, nortti, pantning, skratt, skratt, skratt, lite tårar, och en hel jävla massa KÄRLEK. kärlek åt folket, varje dag.
sounds like my kind of school, doesn't it?
speciellt tack till nico, my, samu, acke, valli, jenni, set, kimme, ronny, fredrik, kim, mika och viktor för att ni får mig att älska det här. och tack alla ni andra också för att ni gör min vardag till precis sådan som den är.
what can I say? jag har hittat hem.
torsdag 2 september 2010
LAFO
det här kan man minst sagt kalla starten på ett nytt liv. LAFO är helt otrolig, jag har aldrig trivts så bra på en skola förr som jag gör nu. det är helt fantastiskt här, och vi har redan hunnit med massor.
fick i förrgår en förfrågan av nico att vara med på hans underbara låt, något jag verkligen uppskattar. vi satt i 6 timmar och spelade å pratade i salongen på natten, och igår spelade vi in låten. demoversion bara. NAJS!
i förrgår var jag också tvungen att bjuda samma jävel på pizza. hur skulle jag kunna veta att han faktiskt orkar dyka 25 meter?! hm. nåh, jag tar igen det då nästa vad gäller.
MY är en annan fantastisk vän som jag lärt känna jättesnabbt. henne är jag med hela tiden, och igår hade vi nån jävla fnattdag på gång, vi skrattade åt ingenting i typ en halvtimme i sträck. jag låg seriöst på golvet och garvade då hon desperat försökte få sitt biljardspel att funka... åh, fyfan vad kul.
någon dag satt jag också och sjöng en massa random låtar me malin, my, valli och samu nere vid flygeln, å fy FAN vad det var kul! jag, my och malin är en superteam när det gäller sång, vi ska helt klart köra igång några projekt!
igår hände också en hel massa annat... jag tror vi lämnar saken vid det.
idag har vi haft teorilektioner, rytmlektion och lektion i teknik. ska försöka få tag på mika så ska väl jag och my åka dit och chilla med honom. nico kom precis in för att säga hejdå, han åker hem till kvällen och är i skolan imoron. en hel dag tills han fittas me mej igen, sorgligt. nu känner jag seriöst för att göra nåt helt insane med my och samu så det blir riktigt snart hejdå för min del!
som ett litet p.s., människorna här är verkligen underbara. speciellt my, nico, samu, jenni, malin, kim, mika, rosita och acke har jag fått en jävligt skön bild av hittills. tack för att ni är fantastiska. och ronnie, tack för att du ringer mig så ofta, det lyser upp min vardag att få prata några minuter per dag med min bästa vän i hela världen! love you, bro!
saknar er där hemma också. ibland. ;)
peace! <3
fick i förrgår en förfrågan av nico att vara med på hans underbara låt, något jag verkligen uppskattar. vi satt i 6 timmar och spelade å pratade i salongen på natten, och igår spelade vi in låten. demoversion bara. NAJS!
i förrgår var jag också tvungen att bjuda samma jävel på pizza. hur skulle jag kunna veta att han faktiskt orkar dyka 25 meter?! hm. nåh, jag tar igen det då nästa vad gäller.
MY är en annan fantastisk vän som jag lärt känna jättesnabbt. henne är jag med hela tiden, och igår hade vi nån jävla fnattdag på gång, vi skrattade åt ingenting i typ en halvtimme i sträck. jag låg seriöst på golvet och garvade då hon desperat försökte få sitt biljardspel att funka... åh, fyfan vad kul.
någon dag satt jag också och sjöng en massa random låtar me malin, my, valli och samu nere vid flygeln, å fy FAN vad det var kul! jag, my och malin är en superteam när det gäller sång, vi ska helt klart köra igång några projekt!
igår hände också en hel massa annat... jag tror vi lämnar saken vid det.
idag har vi haft teorilektioner, rytmlektion och lektion i teknik. ska försöka få tag på mika så ska väl jag och my åka dit och chilla med honom. nico kom precis in för att säga hejdå, han åker hem till kvällen och är i skolan imoron. en hel dag tills han fittas me mej igen, sorgligt. nu känner jag seriöst för att göra nåt helt insane med my och samu så det blir riktigt snart hejdå för min del!
som ett litet p.s., människorna här är verkligen underbara. speciellt my, nico, samu, jenni, malin, kim, mika, rosita och acke har jag fått en jävligt skön bild av hittills. tack för att ni är fantastiska. och ronnie, tack för att du ringer mig så ofta, det lyser upp min vardag att få prata några minuter per dag med min bästa vän i hela världen! love you, bro!
saknar er där hemma också. ibland. ;)
peace! <3
tisdag 10 augusti 2010
planer, idéer, snilleblixtar och verkligheten
efter att ha befunnit mig on the road under nästan 6 utav sommarens veckor känns finland plötsligt som ett hem igen. som bevisat på turnébloggen var amerikaresan fantastisk, trots dess tunga lärdomar och kämpigare stunder. i'll be back, america. not to stay though, never to stay.
europaresan, roadtrippen, som jag tillsammans med sis och macu förverkligade under mer än 2 veckor var en betungande upplevelse, visst. men likaså fantastisk och lärorik. burg herzberg-festivalen kommer definitivt att bli en tradition, det evenemanget är fantastiskt! tyvärr kan jag inte ge festivalen credit enough med mina ord, den måste upplevas. rekommenderas varmt, både för hippies och allmänt alla kärleksälskare!
i söndags körde jag ner till björneborg tillsammans med vännerna harju och karo för att få en halvårslång önskan uppfylld: att få se MÖTLEY CRÜE live. går inte att beskriva min excitement när vi körde ner i ord, men jag ska göra ett försök: OIUNGA=W(/RNQ"#NMASFO(Q"/RT! men som alla säkert redan sett i tidningar och på nyheterna så sket sig hela den grejen. jag var pissed beyond recognition. mötley var det enda bandet som överhuvudtaget inte fick inta scenen efter att stormen härjat över området. nåh, jag hade i varje fall kul tillsammans med najsa vänner (bl.a. i form av R å T) på alice coopers och iron maidens spelningar, och har en fin historia att berätta vidare som gäller upplevelsen "att befinna sig i stormens öga". så ingen mötley crüe, vilket broke my heart. men ändå en fin kväll/natt. mötley nästa år, TA ME FAN!
sitter för tillfället i tammerfors hos min far och låter idéer och planer kreativt ta form i mitt huvud. vi besökte igår nya IKEA här i tammerfors (stötte förresten på lavi och josefina där, what are the odds?) och jag blev givetvis supersnål på att skaffa egen lägenhet och inreda and shit. jag tror jag vet hur min framtid eventuellt ser ut ett par år framåt, om jag framöver fortfarande håller med dagens mig. mest för att samla pengar, chilla me ett nytt gäng, och SPELASPELASPELA stannar jag gärna i LAFO ett par år. efter det vill jag kasta mig utomlands för ett år, om jag bara har råd och möjlighet. och sedan funderar jag på att satsa på språken i några år, och köra på ett av detta års alternativ (som jag sedan slopade): engelska (och franska) vid ÅA. nu känns det som att jag vill det. får se om några år.
hur som helst är pengarna största problemet, idéer om hur jag får jobbat ihop så mycket som möjligt under kommande år? får väl bara skriva så fingrarna blöder så kanske kontot sväller lite.
nu blir det BLÅBÄR och two and a half men. har snart sett alla säsonger. jo, jag har visst ett liv. :)
hoppas alla mina vänner har det bra, vet inte vem av er som läser detta men i varje fall. puss på er alla, saknar er (alltså speciellt daniela, lena å ronnie, har siitt er allt fö liiti i somar! i helgen, då ni!). och styrka åt milipojkarna mina!
kärlek å fred.
<3
europaresan, roadtrippen, som jag tillsammans med sis och macu förverkligade under mer än 2 veckor var en betungande upplevelse, visst. men likaså fantastisk och lärorik. burg herzberg-festivalen kommer definitivt att bli en tradition, det evenemanget är fantastiskt! tyvärr kan jag inte ge festivalen credit enough med mina ord, den måste upplevas. rekommenderas varmt, både för hippies och allmänt alla kärleksälskare!
i söndags körde jag ner till björneborg tillsammans med vännerna harju och karo för att få en halvårslång önskan uppfylld: att få se MÖTLEY CRÜE live. går inte att beskriva min excitement när vi körde ner i ord, men jag ska göra ett försök: OIUNGA=W(/RNQ"#NMASFO(Q"/RT! men som alla säkert redan sett i tidningar och på nyheterna så sket sig hela den grejen. jag var pissed beyond recognition. mötley var det enda bandet som överhuvudtaget inte fick inta scenen efter att stormen härjat över området. nåh, jag hade i varje fall kul tillsammans med najsa vänner (bl.a. i form av R å T) på alice coopers och iron maidens spelningar, och har en fin historia att berätta vidare som gäller upplevelsen "att befinna sig i stormens öga". så ingen mötley crüe, vilket broke my heart. men ändå en fin kväll/natt. mötley nästa år, TA ME FAN!
sitter för tillfället i tammerfors hos min far och låter idéer och planer kreativt ta form i mitt huvud. vi besökte igår nya IKEA här i tammerfors (stötte förresten på lavi och josefina där, what are the odds?) och jag blev givetvis supersnål på att skaffa egen lägenhet och inreda and shit. jag tror jag vet hur min framtid eventuellt ser ut ett par år framåt, om jag framöver fortfarande håller med dagens mig. mest för att samla pengar, chilla me ett nytt gäng, och SPELASPELASPELA stannar jag gärna i LAFO ett par år. efter det vill jag kasta mig utomlands för ett år, om jag bara har råd och möjlighet. och sedan funderar jag på att satsa på språken i några år, och köra på ett av detta års alternativ (som jag sedan slopade): engelska (och franska) vid ÅA. nu känns det som att jag vill det. får se om några år.
hur som helst är pengarna största problemet, idéer om hur jag får jobbat ihop så mycket som möjligt under kommande år? får väl bara skriva så fingrarna blöder så kanske kontot sväller lite.
nu blir det BLÅBÄR och two and a half men. har snart sett alla säsonger. jo, jag har visst ett liv. :)
hoppas alla mina vänner har det bra, vet inte vem av er som läser detta men i varje fall. puss på er alla, saknar er (alltså speciellt daniela, lena å ronnie, har siitt er allt fö liiti i somar! i helgen, då ni!). och styrka åt milipojkarna mina!
kärlek å fred.
<3
fredag 11 juni 2010
CA
IMORGON BÄR DET AV TILL AMERIKA!
uppdatering sker på http://annaphoenix.blogspot.com/, om ni vill hänga me'. ;)
kärlek å pussar! <3
uppdatering sker på http://annaphoenix.blogspot.com/, om ni vill hänga me'. ;)
kärlek å pussar! <3
söndag 23 maj 2010
alanya, vemod, stress och den vita mössan
i skrivande stund dricker jag grönt te från landet fullt av minnen och funderar över massvis med saker. jag har lovat mig själv att denna blogg ska få vara en sida där jag vid behov får skriva av mig, och nu känner jag av det behovet mycket starkt. innan jag kör igång kan jag nämna att min vän R får sin examen nästa helg, och blir artesan. så jag vill här flika in att jag är mycket stolt över dig och ditt extremt hårda arbete för att få allting gjort. du är super!
vidare till nästa ämne då. jag har nyss spenderat en av de bästa veckorna i mitt liv i alanya, turkiet tillsammans med det bästa som någonsin hänt mig: shakki. <3 jag har tyvärr inte tid och ork att berätta ALLT, och heller inte ord som kunde beskriva den jämngående fantastiskheten i veckan vi spenderade i turkiet. jag vet bara att vi har fyllt på förrådet med inside-grejer så vi nästan drunknar i dem, vi har supit, solat och simmar så mycket vi orkat, och de flesta av oss har fått slappa och verkligen njuta av en väl behövd semester utan stress och press som gnager i bakhuvudet. trots lite sömn och mycket festande känner jag mig personligen väldigt utvilad. trött efter ett och ett halvt dygns vakande i och med resan förstås, men utvilad. och lycklig. så jävla lycklig.
jag är ytterst tacksam för alla er som orkade fota. själv hade jag kameran med mig men orkade inte ta fram den alls, så en stor applåd åt er som vågade bära på era kameror och dokumentera vår galenskap!
på bussen på väg hem konstaterade min vän A att "hä va hä tå. nu e vi studenttä, int nameir skola!". det har alltid känts extremt skönt att veta att skolan snart lider mot sitt slut, och att jag inte längre behöver stressa i och med skolarbeten. men då, när jag satt i bussen med shakki som jag älskar så djupt som jag gör, blev jag (erkänner) tvungen att kämpa emot ett par tårar. då först slog det mig att det här inte bara är en början för oss alla i och med våra "nya liv" som de flesta startar på hösten, det här är också ett slut. att shakki hålls ihop och kan ses varje dag om vi så vill är inte längre ett garanti. för mig betyder shakki av många orsaker mycket mer än jag tror att de förstår, och därför vet jag att det mesta av tacksamhetskänslorna och minnena kommer att välla upp under dimissionen. förbered er på ett tårfyllt farväl från min sida.
"farväl" är dock ett magstarkt ord, och jag har trots mitt ordval kvar min tro om att shakki alltid kommer att hitta tillbaka till varandra. på somrar och andra lov, till exempel. en sådan här gemenskap kan inte brytas, och jag tror att vi kommer att hålla ihop och minnas varandra även efter våra (i vissa fall) 14 år tillsammans.
enough of the vemod nu tills vidare. min poäng är i varje fall att ni, Kronoby ABI 2010, har gjort mig till den jag är, och jag älskar er för det. världens bästa SHAKKI. <3
trots att det mesta är över i och med att skolan inte längre ger mig arbete stänger stressen nu som då in mig i sin trånga håla. jag har förut inte tänkt på att en studentfest kräver så mycket förberedelse som det gör, bland annat kommer jag att storstäda i två veckor framåt. utöver detta har jag mitt sista inträdesprov (som MÅSTE gå hem) på onsdagen, vilket gör mig mycket nervös. det gäller musiken, därför har provet så stor betydelse för mig. efter provet, då städning och förberedelser fortfarande pågår, måste jag minnas att jag sticker till amerika på min friggin turné 13 juni. jag har en skitlång setlist, och det är svårt att förstå hur mycket övning egna låtar kräver innan de sitter. jag är fullständigt värdelös på gitarr just nu, så jag måste sätta mig själv i hårdträning för att det ska börja funka. så omarrangering, teknisk träning och övning tillsammans med min medresenär, deltidsproducent och gitarrist harju kommer att ta upp mycket tid. utöver detta måste jag seriöst plugga engelska inför resan. jag måste verkligen kämpa för att skrapa bort rosten från mina kunskaper i det språket.
hur som helst, trots allt detta tror jag att allt i slutändan kommer att funka riktigt bra. det mesta ordnar sig alltid till slut. tårarna förstör säkert sminket då jag står tillsammans med de bästa människorna i världen och skiner i min studentmössa. men det är okej. efter det gäller det att vara stark och ta nästa steg i mitt liv. jag kan inte stanna där jag är nu, jag måste vidare. det måste vi alla. och trots att det är svårt så går det nog. HE SKA GAA!
ABIABIABI
HEJHEJHEJ
ABIABIABI
HEJHEJHEJ
ABI
HEJ
ABI
HEJ
ABIABIABI
HEJHEJHEJ!
peace and love, vänner. peace and love.
<3
vidare till nästa ämne då. jag har nyss spenderat en av de bästa veckorna i mitt liv i alanya, turkiet tillsammans med det bästa som någonsin hänt mig: shakki. <3 jag har tyvärr inte tid och ork att berätta ALLT, och heller inte ord som kunde beskriva den jämngående fantastiskheten i veckan vi spenderade i turkiet. jag vet bara att vi har fyllt på förrådet med inside-grejer så vi nästan drunknar i dem, vi har supit, solat och simmar så mycket vi orkat, och de flesta av oss har fått slappa och verkligen njuta av en väl behövd semester utan stress och press som gnager i bakhuvudet. trots lite sömn och mycket festande känner jag mig personligen väldigt utvilad. trött efter ett och ett halvt dygns vakande i och med resan förstås, men utvilad. och lycklig. så jävla lycklig.
jag är ytterst tacksam för alla er som orkade fota. själv hade jag kameran med mig men orkade inte ta fram den alls, så en stor applåd åt er som vågade bära på era kameror och dokumentera vår galenskap!
på bussen på väg hem konstaterade min vän A att "hä va hä tå. nu e vi studenttä, int nameir skola!". det har alltid känts extremt skönt att veta att skolan snart lider mot sitt slut, och att jag inte längre behöver stressa i och med skolarbeten. men då, när jag satt i bussen med shakki som jag älskar så djupt som jag gör, blev jag (erkänner) tvungen att kämpa emot ett par tårar. då först slog det mig att det här inte bara är en början för oss alla i och med våra "nya liv" som de flesta startar på hösten, det här är också ett slut. att shakki hålls ihop och kan ses varje dag om vi så vill är inte längre ett garanti. för mig betyder shakki av många orsaker mycket mer än jag tror att de förstår, och därför vet jag att det mesta av tacksamhetskänslorna och minnena kommer att välla upp under dimissionen. förbered er på ett tårfyllt farväl från min sida.
"farväl" är dock ett magstarkt ord, och jag har trots mitt ordval kvar min tro om att shakki alltid kommer att hitta tillbaka till varandra. på somrar och andra lov, till exempel. en sådan här gemenskap kan inte brytas, och jag tror att vi kommer att hålla ihop och minnas varandra även efter våra (i vissa fall) 14 år tillsammans.
enough of the vemod nu tills vidare. min poäng är i varje fall att ni, Kronoby ABI 2010, har gjort mig till den jag är, och jag älskar er för det. världens bästa SHAKKI. <3
trots att det mesta är över i och med att skolan inte längre ger mig arbete stänger stressen nu som då in mig i sin trånga håla. jag har förut inte tänkt på att en studentfest kräver så mycket förberedelse som det gör, bland annat kommer jag att storstäda i två veckor framåt. utöver detta har jag mitt sista inträdesprov (som MÅSTE gå hem) på onsdagen, vilket gör mig mycket nervös. det gäller musiken, därför har provet så stor betydelse för mig. efter provet, då städning och förberedelser fortfarande pågår, måste jag minnas att jag sticker till amerika på min friggin turné 13 juni. jag har en skitlång setlist, och det är svårt att förstå hur mycket övning egna låtar kräver innan de sitter. jag är fullständigt värdelös på gitarr just nu, så jag måste sätta mig själv i hårdträning för att det ska börja funka. så omarrangering, teknisk träning och övning tillsammans med min medresenär, deltidsproducent och gitarrist harju kommer att ta upp mycket tid. utöver detta måste jag seriöst plugga engelska inför resan. jag måste verkligen kämpa för att skrapa bort rosten från mina kunskaper i det språket.
hur som helst, trots allt detta tror jag att allt i slutändan kommer att funka riktigt bra. det mesta ordnar sig alltid till slut. tårarna förstör säkert sminket då jag står tillsammans med de bästa människorna i världen och skiner i min studentmössa. men det är okej. efter det gäller det att vara stark och ta nästa steg i mitt liv. jag kan inte stanna där jag är nu, jag måste vidare. det måste vi alla. och trots att det är svårt så går det nog. HE SKA GAA!
ABIABIABI
HEJHEJHEJ
ABIABIABI
HEJHEJHEJ
ABI
HEJ
ABI
HEJ
ABIABIABI
HEJHEJHEJ!
peace and love, vänner. peace and love.
<3
onsdag 5 maj 2010
confusion with a side dish of hysteria
just nu är jag fullkomligt förvirrad. inte på grund av känslor eller något, nej, så djupt går jag inte in på saker nu. sådant får ligga på hyllan tills vidare. vardagsstress där man har tusen saker att göra och hinna med på en superkort tid slår mig igen, och jag är rädd. det bröt ner mig i höstas. men jag vet hur det gick för mig då och jag tänker hålla mig uppe den här gången. efter helgen är ett stressobjekt (inträdesprovet i sverige) över, och jag kan börja koncentrera mig på allt det andra som pressar.
men mitt i allt som ska fixas, allt som ligger huller om buller i mitt medvetande så finns alltid något positivt. tanken på att se framåt och jobba, jobba, jobba hårt för att nå den där ljuspunkten som jag så tydligt visualiserar i mina drömmar.
att tro på sig själv kräver att man intalar sig själv saker som gör en till en magnet för positiv energi. därför har jag nu tagit inspiration från min fantastiska och älskade syster och gjort upp en lista.
- jag har pengar så det räcker till alla mina resor i år.
- jag jobbar hårt för mera, och kommer att få det.
- jag har människor runt omkring mig som älskar mig, fler än jag någonsin vågat drömma om.
- mina vänner behöver mig, och jag finns där för dem.
- jag är vacker.
- jag behöver inte leta och anstränga mig för att finna den stora kärleken. den kommer till mig.
- jag är bra på det jag gör, musiken och konsten.
- jag kommer att hamna på den studieplats som är rätt för mig.
- jag är kapabel till vad som helst.
- mina drömmar kommer att uppfyllas.
till sist en visdom som jag, utan att tänka på det desto mera, förgyllde mitt eget och min systers liv med en dag. "varför skulle man tolka något dåligt om man har två tolkningsalternativ och det ena är bra?"
//anna.
men mitt i allt som ska fixas, allt som ligger huller om buller i mitt medvetande så finns alltid något positivt. tanken på att se framåt och jobba, jobba, jobba hårt för att nå den där ljuspunkten som jag så tydligt visualiserar i mina drömmar.
att tro på sig själv kräver att man intalar sig själv saker som gör en till en magnet för positiv energi. därför har jag nu tagit inspiration från min fantastiska och älskade syster och gjort upp en lista.
- jag har pengar så det räcker till alla mina resor i år.
- jag jobbar hårt för mera, och kommer att få det.
- jag har människor runt omkring mig som älskar mig, fler än jag någonsin vågat drömma om.
- mina vänner behöver mig, och jag finns där för dem.
- jag är vacker.
- jag behöver inte leta och anstränga mig för att finna den stora kärleken. den kommer till mig.
- jag är bra på det jag gör, musiken och konsten.
- jag kommer att hamna på den studieplats som är rätt för mig.
- jag är kapabel till vad som helst.
- mina drömmar kommer att uppfyllas.
till sist en visdom som jag, utan att tänka på det desto mera, förgyllde mitt eget och min systers liv med en dag. "varför skulle man tolka något dåligt om man har två tolkningsalternativ och det ena är bra?"
//anna.
onsdag 21 april 2010
en början
jaha. hur inleder man en blogg?
märkte att jag redan hade en, full med gamla inlägg som längre inte betyder ett skvatt: raderade och möblerade om utsidan. en tom blogg sätter dock lite press, "ett nytt liv" eller något i den stilen. vad de nu säger.
bloggscenen blev plötsligt full av rosa och glittrande svenska bimbobloggar (ursäkta, fansen) om plastikoperationer, shopping och pappas pengar. inte riktigt min grej, så jag har för en tid blivit aningen avskräckt från att starta en egen blogg. men det är trots allt ett fantastiskt sätt att lätta på axlarnas tyngd ibland, få uttrycka sig lagom poetiskt och flummigt, eller bara få skriva om vardagens ytliga framgångar. att skriva har alltid varit en mycket resultatgivande form av terapi för mig, och en blogg som vem som helst kan se ger en viss trygghet, konstigt nog. att det finns en möjlighet att någon vet, att någon läser det man försöker uttrycka i ord, att det finns chansen att en enda människa förstår, kan identifiera sig, eller skrattar.
så, här flummade jag till det för mig själv och de eventuella läsarna som en riktigt passande start på min bloggkarriär.
peace out, arr, hamajamajaa och vidare onödigheter.
drink up, me hearties, YO HO!
märkte att jag redan hade en, full med gamla inlägg som längre inte betyder ett skvatt: raderade och möblerade om utsidan. en tom blogg sätter dock lite press, "ett nytt liv" eller något i den stilen. vad de nu säger.
bloggscenen blev plötsligt full av rosa och glittrande svenska bimbobloggar (ursäkta, fansen) om plastikoperationer, shopping och pappas pengar. inte riktigt min grej, så jag har för en tid blivit aningen avskräckt från att starta en egen blogg. men det är trots allt ett fantastiskt sätt att lätta på axlarnas tyngd ibland, få uttrycka sig lagom poetiskt och flummigt, eller bara få skriva om vardagens ytliga framgångar. att skriva har alltid varit en mycket resultatgivande form av terapi för mig, och en blogg som vem som helst kan se ger en viss trygghet, konstigt nog. att det finns en möjlighet att någon vet, att någon läser det man försöker uttrycka i ord, att det finns chansen att en enda människa förstår, kan identifiera sig, eller skrattar.
så, här flummade jag till det för mig själv och de eventuella läsarna som en riktigt passande start på min bloggkarriär.
peace out, arr, hamajamajaa och vidare onödigheter.
drink up, me hearties, YO HO!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)